Amfetamin eller tjack är den näst mest använda illegala substansen i Sverige efter cannabis, och årligen görs cirka 7 000 beslag av polisen. Av befolkningen mellan 17 och 84 år har 0,5 % använt amfetamin, samtidigt som globalt cirka 34 miljoner människor använder amfetamin som huvudsakligt substansbruksmedel. Dödligheten bland amfetaminbrukare är cirka 2 % årligen, vilket gör det till ett allvarligt folkhälsoproblem.
AMFETAMIN ELLER TJACK ANVÄNDNING
Amfetamin är en syntetisk drog som tillhör gruppen centralstimulantia eftersom den påverkar det centrala nervsystemet. Substansen finns inte naturligt i växtriket utan framställs kemiskt. För första gången producerades amfetamin år 1887. På 1930-talet började läkare använda det som medicin mot astma, nästäppa, depression och narkolepsi. Det användes även till barn med utåtagerande beteenden som senare kom att kallas ADHD.
När användningen blev vanligare upptäcktes att amfetamin kunde leda till beroende och skador på det centrala nervsystemet. På 1970-talet narkotikaklassades preparatet därför. Precis som cannabis och dess former. Nuförtiden är amfetamin i Sverige bara tillåtet om en läkare har skrivit ut det för behandling av ADHD eller narkolepsi. Det som används vid medicinsk behandling är D-amfetamin.
Amfetamin eller tjack som missbrukas förekommer som pulver i olika färger: vitt, brunt, gult eller grått. Metamfetamin, en extra stark variant, finns även som kristaller kallat ”ice”. En missbruksdos motsvarar cirka 100 mg i utblandad form, medan farmakologisk påverkan ges från 10 mg. Tillförselsätten varierar mellan injicering, nedsväljning av tablett eller lösning, snusning och för metamfetamin även rökning.
HUR FUNGERAR AMFETAMIN?
Amfetamin ökar frisättningen av signalsubstanserna dopamin och noradrenalin i hjärnan. Detta leder till att personen kan uppleva:
- Ökad vakenhet och energi.
- Förbättrad koncentration under en begränsad tid.
- Minskad aptit.
- Ökat självförtroende och pratsamhet.
- Minskad känsla av trötthet.
I vissa länder används amfetamin eller närbesläktade läkemedel för behandling av bland annat:
- ADHD.
- I vissa fall narkolepsi (en sjukdom som orsakar extrem sömnighet).
När det används enligt läkares ordination är doserna kontrollerade och patienten följs upp regelbundet.
ANVÄNDNING AV AMFETAMIN ELLER TJACK
Amfetamin eller tjack är en syntetisk drog som tillhör gruppen centralstimulantia eftersom den påverkar det centrala nervsystemet. Substansen finns inte naturligt i växtriket utan framställs kemiskt. För första gången producerades amfetamin år 1887. På 1930-talet började läkare använda det som medicin mot astma, nästäppa, depression och narkolepsi. Det användes även till barn med utåtagerande beteenden som senare kom att kallas ADHD.
När användningen blev vanligare upptäcktes att amfetamin kunde leda till beroende och skador på det centrala nervsystemet. På 1970-talet narkotikaklassades preparatet därför. Nuförtiden är amfetamin i Sverige bara tillåtet om en läkare har skrivit ut det för behandling av ADHD eller narkolepsi. Det som används vid medicinsk behandling är D-amfetamin.
Amfetamin eller tjack som missbrukas förekommer som pulver i olika färger: vitt, brunt, gult eller grått. Metamfetamin, en extra stark variant, finns även som kristaller kallat ”ice”. En missbruksdos motsvarar cirka 100 mg i utblandad form, medan farmakologisk påverkan ges från 10 mg. Tillförselsätten varierar mellan injicering, nedsväljning av tablett eller lösning, snusning och för metamfetamin även rökning.
TECKEN PÅ AMFETAMINMISSBRUK
Tecken på amfetaminmissbruk varierar beroende på dos, användningstid och individuella faktorer. Vid lägre doser framträder initialt pratsamhet, ökat välbefinnande, förhöjt stämningsläge och ökad vakenhet tillsammans med hyperaktivitet. Fysiskt syns stora pupiller, stirrig blick och flush. Användaren får ofta en karaktäristisk fjädrande, studsande gång och drabbas av ofrivilliga, slängiga rörelser.
Beteendemässigt uppvisar personer med amfetaminmissbruk svårigheter att stå eller sitta still, monotona tuggningar, tics samt koordinationssvårigheter. Ett typiskt fenomen är ”pundning”, vilket innebär stereotypt, upprepat beteende som tvångsmässigt plockande. Taktila hallucinationer med myrkrypningar och klåda, särskilt över underarmarna, förekommer även.
Puls och blodtryck stiger dosberoende. Vid högre doser kan feber, svettningar, huvudvärk och yrsel tillkomma. Efter längre tids skadligt bruk dominerar affektlabilitet, irritabilitet och aggressivitet. Användaren kan utveckla ett vanföreställningssyndrom med icke-bisarra vanföreställningar, oftast av förföljelsekaraktär. Hallucinationer, ångest och paranoia med hög grad av misstänksamhet är vanligt förekommande. Akuta amfetaminutlösta psykoser utgör allvarliga tillstånd som oftast kräver akut sjukhusvård.
Abstinensen börjar vanligen 5 timmar efter upphört intag och varar några dagar. Symtomen präglas av oro, sömnstörningar, trötthet och irritabilitet.
VARFÖR LÅNGVARIG ANVÄNDNING ÄR SKADLIGT
Hjärnan försöker hela tiden hålla en balans. Om den utsätts för upprepade höga nivåer av dopamin och noradrenalin kan den anpassa sig genom att bland annat minska känsligheten hos vissa receptorer eller förändra hur mycket signalsubstanser som frisätts. Då kan den naturliga belöningskänslan bli svagare och personen kan behöva större mängder av drogen för att uppnå samma effekt. Detta bidrar till tolerans och ökar risken för beroende för amfetamin eller tjack.
Kort sagt påverkar amfetamin eller tjack nervsystemet eftersom det stör den normala regleringen av dopamin och noradrenalin. Det gör att nervceller kommunicerar mycket intensivare än de är avsedda att göra, vilket ger både de upplevda effekterna och de hälsorisker som är förknippade med substansen.
Bilder: Pixabay
Referenser:
[1] – https://www.drugsmart.se/kunskap/amfetamin/
[2] – https://www.beroendecentrum.se/fakta/droger/amfetamin/
[3] – https://www.internetmedicin.se/akutsjukvard/intoxikation-och-substansbruk-amfetamin-och-metamfetamin
w
SENASTE INLÄGG
w